Jag har dragit mig för att skriva det här inlägget, för jag vill det verkligen inte, jag vill inte att det ska vara sant... Men Tessla finns inte mer.

Det var på nyårsafton som hon lämnade oss, min ängel som himlen tog tillbaka alldeles för fort. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort den senaste veckan.

Men nånstans så lär man hitta en väg ut från sorgen, jag har inte hittat den riktigt än, men att få prata med fina vänner och få tänka på annat har hjälpt mycket. Jag vill dock slippa prata så mycket om just detta med, då det tar hårt på mig. Hur året blir för mig och hundarna vet jag inte längre. Jag sa tidigare att jag inte skulle ha fler valpar nu, men nu vet jag inte längre... Jag hade det antalet jag kände att jag behövde, och nu fattas en. Men just nu, så är det alldeles för tidigt att planera något.

Många som håller på med dessa hundar ser de endast som maskiner, och låter inga känslor vara inblandad. Visst skulle allt vara mycket lättare så, men sån är inte jag. Tessla var inte bara en arbetskamrat, hon var en riktigt kompis. En bästa vän som spred så mycket glädje med sin alltid viftande svans, och som alltid gick vid min sida. 

Vi saknar dig Tessla ♥️